När mina timmar räknas.

Jag vet att jag alltid kommer minnas
Du kom klädd i päls
Ett mönster du troddes följa
Din vilja var skadad
En vinternatt gav sig plats
Vi möttes mellan känslorna
Utmattad du stod
Krumt böjdes din rygg
Sakta föll min misstro
Mitt samvete skälvde
Jag väntade mig en hjälte
Jag rev loss det ni kallar förväntan
Slet det från min kropp
Min kropp
Du väckte min hunger
Jag hade funnit en vän

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0