När snön fortfarande bara var snö.
Draft: Nov. 3, 2009
Det är alltid någonting som fattas
Du får aldrig till det jag vill nå
Vi börjar tappa hoppet och jag lever inte längre för
Livet
Vad finns det då kvar
Frågetecken som stannar kvar för länge
Du gav mig inte ett svar och frågan finns nu kvar
Obesvarad
När vi vet vad vi vill ha.
Grimaserar.
Jag vände och vred, försökte verkligen. Använde varenda muskel som jag kunde finna. Andades lugnt. Andades snabbt. Rörde mig i takt och i otakt. Försökte till och med använda händerna. Flera gånger till råga på allt. Jag skrev ned vad jag skulle göra. Läste det om och om igen. Men jag visste tillslut, att den energin jag behövde för att göra det.
Fanns inte
Mina grimaser var från och med, här och nu, slut.
Baby Brown.
Vi bara rinner iväg.
Vi höll någonting inom oss
Utan att egentligen vilja medge
Men så plötsligt blev vi
Konfronterade
Tagna på bar gärning
Mitt i dörren
Och aldrig mera visste vi
Var vi hade varandra
Och du bara rann iväg från mig
Couleurs
Med färgerna
Då slapp vi till och med
Ta springnotan
Nu vill jag dela med mig.
Förstår ni att ibland vill man bara
Jag vill så ofta
Men måste bara hitta rätta tillfället
Jag hittade det precis
Så nu delar jag med mig
Pokemon.
If I were to say something important. Something that I am passionate about. Live for. Love and adore. Then I would just like to say a word right now
Pokomon
Pokomon
Ska vi ge oss.
Har du någon gång sagt stopp utan att mena det
Veta om att det bara är ett ord
Men ändå
Betyda hälften så mycket som det var menat
Vi funderar oss igenom de mest komplicerade saker
Men det vi sendan säger
Det enklaste, enstaka ord
Betyder ingenting
För den som sedan hör det
Om vi beskriver oss tillsammans
Två personer
Du och jag
Vi
Ska vi ge oss
Bortvald.
Om du frågar mig
Vill vi vara de utvalda
Eller de bortvalda
Behöver vi vara så speciella
Som alla tycker
Eller räcker det med att vi
Väljer oss själva
Väljer bort alla andra
Låter de vara de bortvalda
Och att bara se sig själv som den
Utvalda
bara tretton steg kvar.
och det där var nästan allting jag behövde veta.
lovehate.
Nu vet vi inte längre
Att försöka lista ut bli bara
Omständligt
Varje gång jag ser från fel håll
Avsky och hat
Men rakt framifrån
Helt fantastiskt och älskvärt
Något som så ofta känns
Fel att säga
För mycket eller för litet
Hur mycket vi än vrider och vänder på
Det
Ändå kommer det fram fel
Och varje gång jag tittar i dig
Gud vad jag ser det som jag hatar mest
Mig själv
En fundering.
Ensam på tunnelbaneperrongen. En lång tid, uppemot en evighet, under loppet om femton minuter, ja där stod jag i alla fall. Funderade. Och andra saker jag hade att göra, nej det fanns som sagt inte så mycket att göra. Räkna tyst i huvudet, förhoppningar om att tiden skulle gå snabbare, en upptäckt om att iPoden var urladdad, en våg av lycka. Och så plötsligt kommer de där funderingarna. Vilka människor går själva på en tunnelbaneperrong klockan ett på natten? Och så vände jag på huvudet för att se, studera, reflektera. Och då såg jag mönstret. Ensamma, snabba, påklädda, ej sökande - män. Medans jag försökte dra slutsatser, var mina uträkningar verkligen sanna?, såg jag plötsligt mig själv utifrån. En tjej, ensam, påklädd, snöig, tom blick, händerna skakas framför henne, och vad gör hon ensam på en tunnelbaneperrong, klockan ett på natten?
Vad gör folk medans de väntar på dessa femton minuter, ensamma,
på en tunnelbaneperrong?
Namn.
Ni som jag saknar mer än någonsin
Ni som jag träffar hela tiden
Ni som jag träffar för ofta
Ni som jag träffar för sällan
Ni som betyder mer än vad ni tror
Ni som tror att ni betyder mer
Ni som vet att jag älskar er
Ni som jag bara skulle behöva just nu
Ni som jag ska träffa nu
Ni som jag träffade förra året
Ni som jag träffade i år
Ni som jag alltid känt
Ni som jag bara känt i några dagar
Ni betyder någonting för mig
Ni kommer alltid vara med mig
Ni
Ni med dom där vackra namnen
Melodies.
But
I would not feel so all alone
You know
Everybody must get stoned
Get redy for some as-kicking music my love
fettnicebramusik
