Afton.
Kvällen bjuder in till balettafton på Kungliga Operan, Altro Canto och Sync i en dubbelföreställning.
I drömmen skrider jag och väninnan fram i vadlånga fransklänningar med silkesstrumpbyxor och cigarettmunstycken i mungipan. Korta lockar med pärlbeströdda hårband och nätta skor med låg klack. Halsband, armband och tunga fransar.
I verkligheten tar nog omständigheterna vid och tjocka yllekoftor, basker, tumvantar och kalasbyxor kommer få ta Operatrappan med storm.
Eller vem vet?
Erineringens skönhet.
Because.
En dag på livstid.
När man siktar framåt.
Visst att hösten kan kännas svår
Men vad gör inte det?
Du älskade projekt, dig jag dyrkar.
Bli min gäst, och märk även min fantastiska direktöversättning, och besök min projektblogg.
"Och hur skulle du vilja ha det då?"
"Jag skulle vilja vara en äldre, något alkoholiserad kvinnlig författare på 1920-talet. Engelskspråkig. Jag skulle ha några rejäla säljframgångar bakom mig, vara ogift eller frånskild och utan barn. Jag skulle bo på hotell, inte då och då, utan permanent. Jag skulle ha hörnsviten ut mot havet tre trappor upp, sovrum och arbetsrum. Stort badrum. Badkar med lejonfötter och room service dygnet runt. Jag skulle bo på detta hotell året runt, bli allt mer krävande och egocentrisk, röka turkiska cigaretter och bära turban. Mager och härjad, depressiv, men kvick och överdådig efter några glas. När det blev två för många skulle jag få hjälp att hitta till mitt rum. En kvinnlig anställd skulle klä av mig och se till att jag kom ner mellan rena lakan.
Jag skulle vara nyckfull och besvärlig men oavbrutet respekterad, ja, nästan älskvärd."
-Kerstin Thorvall
I mitt huvud.
Där pågår en parallellhistoria
I mina ögon ser du ingenting
I mina ord hör du ingenting
Men när jag berättar min dröm
Jag drömde om allt jag annars aldrig tänker
En samling av medvetet glömda minnen
Väcks när kroppen sover
Förvirringen
Mänskligt.
Azul, solo.
F
Ingen är inne här så jag kan ha det som dagbok, värt.
Cause I believe in the fall.
Dödssynd.
För det är så kul att blogga när ingen läser!
Då kan jag skriva precis jag vill, helt oprovocerande.
Idag känner jag till exempel för (på grund av omständigheterna) att komma ihåg de sju dödssynderna.
De är sju.
Detta är jag fullt medveten om.
Dock kom jag och Allis på att det är psykiskt omöjligt att i en veva komma ihåg de alla sju.
Men nu hade jag ändå tänkt anta utmaningen, och vi får se hur det går.
Jag försökte rabbla dem på vägen hem, självklart glömde jag alltid en.
Det som är positivt är att jag alltid glömmer olika - vilket syftar på att min hjärna ändå är medveten om alla och inte väljer bort någon.
Så till saken:
Lättja
Vällust
Avund
Högmod
Frosseri
Girighet
Självklart glömmer jag bort den sista, vilket stärker vår teori mer.
Läser på och upptäcker med förskräckelse att det är
Vrede
som jag missat.
Fy vad jag känner vrede, ilska, raseri och ursinne över att kunskaperna brister på något så simpelt.
Ja. Att styckas levande kanske är att föredra trots allt, skulle nog vilja slippa att rådbråkas ändå.
