När ändring endast förvirrar.

Jag trodde jag visste allt
Att solen alltid skulle finnas ovanför mig någon stans
Att kylan alltid skulle bita tag i mina kinder och få mina ögon att tåras
Att midnattstimmarna alltid skulle vara dem bästa
Att tändsats mot röd fosforn alltid skulle bilda en låga
Att jag aldrig skulle behöva uppleva det igen

Jag trodde jag hade vänt på det
Jag trodde att från och med nu skulle du alltid se mig i ögonen
Men dessa ändringar
Modifikationer
Ingenting är som det ska vara
Dina ögon möter mina
Men din blick ser rätt igenom mig

Vem bestämmer sig egentligen för att dö?

"Men ännu nöjdare var hon över att hon skulle slippa ses samma saker igen i ytterligare trettio, fyrtio eller femtio år - för då skulle de förlora all sin originalitet och istället bli en del av en livstragedi där allt upprepas och den ena dagen ständigt är den andra lik."

Ur Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho

Förflyttningar.

Alltid väcks känslor när minnen tar sin plats
Vi erinras ständigt och känslor som förut varit glömda är åter igen där
Jag mindes allt för väl
Minns dina ord
Dina ögon
Allt det du sa som fick mig att sedan vilja glömma
Jag gav upp för allt det jag trodde att jag ville
Och att ångra sig är att ge upp sitt förflutna

Antalet är inte det som räknas.

Styrkan ökar och modet stiger
Hoppas dock att horoskopet faktiskt inte stämmer

Will miss you baby Berlin.


Entreprenör.

När allt jag minns är kärlek
Allt jag saknar är kärlek
Det enda jag önskar är kärlek
Är att leta det enda jag inte gör

Fjodor Dostojevskij.

Jag pallar inte med dig
Var du tvungen att vara så bra
Det här kommer ta längre tid än tillåtet
Kom hit och ge mig en hjälpande hand

Gem som bara fäller isär.

Hoppades på bättre tider
Men dagarna blir bara mörkare
Eldarna allt för nödvändiga
Det spelas stumma charader i bakgrunden
Och i staden firas julen

Dessa hemska brinnande tårar.

Varför tar det aldrig slut?
Varför tar de aldrig slut?

Anta att.

Att du faktiskt är den enda för mig

Där uppifrån.

Där uppifrån var de problem som fanns så mycket mindre
Okomplicerade ting instängda och oåtkomliga
Fri som en fågel fann jag mig ståendes
Att se ned på det jag annars tittar i rakt i ögonen
Så enkelt som den vind som nu sorglöst nuddade mitt ansikte
Äntligen kunde jag andas ut och se allt över en annans horisont
Min egen

Vrede.

Det som förut legat och guppat ovanför vattenytan
I en våg någonting komma att fallera
God natt du grymma värld
Sjukdom och olust jag önskar dig

Att lyckas är att andas ut.

Som flickans armar som flagnade
Tills vintern stod vid dörren och fläktade
Borta som vinden
Tillbaka med endast ett andetag
Och i handen en känsla som aldrig förr känts
I solblinkets skugga
Av fallna löv och döda minnen
Vi stegade de streck som i hjärtat var hoppats
Solmånen vaktade oss
Men åter igen vår vinter fann oss
För sträcket ledde vår väg
Fast fel var målet
Och stjärnorna

Saklig eller bara objektiv.

När avundsjukan tränger
Hoppar hinder över ens känslor
Spelar dragspel med ens nerver
Ett hav av vilsna själar är det enda som hjälper
Vilsna i en labyrint av frågor utan svar
Handskrivet med hundra meters mellanrum
Ett avstånd utan ansvar
Ett ansvar utan undanflykter
Trots detta ansvar
Avstånd
Allvar
Fann jag dig
Och du var mer än inbjuden

Men en nypa äppelkaka och vitt vin.

En gudagåva man har
De vackraste vänner som finns
Ack än om blodet forsar
Om tårar rinner
Kroppen bara faller
Alltid någon med plåster
Någon som torkar kinden
Som tar emot en när man faller

Sov med kudden under ögonlocken.


Korsade ord.

I ett försök till förståelse
Framhäva de sidor vi aldrig ser
Tillbakadragna ouppnåeliga
Vi hittade vissa svar på gömda gåtor
Klottrade ned med krokig handstil
Spillde bokstäver över oss själva
Torkade upp det som fanns på ytan
Salig äro vintern
Men ack, än vi spelar sommarens sång
Pojkaktiga hjärnor som bildar de vackraste ord
I en gemensam tanke
Vad kommer hända om inte
Om
Överbelastar det sköraste jag har
Överanvänder det jag bryr mig minst om
Förstör inte för mig en gång till
Försök bara att förstå
Du är för bra för att vara
Sann

Lägga i.

Ligga bredvid den älskade
Lägga fram ett förgyllande förslag
Lägga ett brev på posten, fyllt med vackra kärleksord
Lägga den kalla handen på någons varma kind
Lägga sig ned under varma lakan med fjärilar i magen
Lägga korten på fel plats för att mötas av ett leende
Hur kan samma adjektiv som från börjar var så vackert - om och om igen - sluta med ett så stort fel

Sjung, o gudinna om vreden som brann hos Peliden Akilles.

          

Stuprörstårar och försök till fina ord.

Fast jag är way to b to the a to the k to the i to the s för att vilja skriva någonting här.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0