En fundering.

Ensam på tunnelbaneperrongen. En lång tid, uppemot en evighet, under loppet om femton minuter, ja där stod jag i alla fall. Funderade. Och andra saker jag hade att göra, nej det fanns som sagt inte så mycket att göra. Räkna tyst i huvudet, förhoppningar om att tiden skulle gå snabbare, en upptäckt om att iPoden var urladdad, en våg av lycka. Och så plötsligt kommer de där funderingarna. Vilka människor går själva på en tunnelbaneperrong klockan ett på natten? Och så vände jag på huvudet för att se, studera, reflektera. Och då såg jag mönstret. Ensamma, snabba, påklädda, ej sökande - män. Medans jag försökte dra slutsatser, var mina uträkningar verkligen sanna?, såg jag plötsligt mig själv utifrån. En tjej, ensam, påklädd, snöig, tom blick, händerna skakas framför henne, och vad gör hon ensam på en tunnelbaneperrong, klockan ett på natten?
Vad gör folk medans de väntar på dessa femton minuter, ensamma, 
på en tunnelbaneperrong?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0