Endast en.

Plötsligt har innebörden till intelligens ändrats till desamma som bortkommenhet.
Givmildheten och sympati värdesätter vi inte mer än stjärnorna på den klara himmelen.
När slumpen inte längre är någonting vi överaskas av, utan någonting vi förväntar oss.
Saga ska nu alltid leda till verklighet.
Och det genuina inom oss tynar bort i ett val mellan liv och förströelse.
Hur bryter man sig ut, när muren tar över våra instinkter till att ens försöka?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0