Kan inte förstå att detta inte kallas kärlek.

Även fast det känns
Gör ont
Trots att det inte finns tillräckliga ord
När det regnar
När allt är ljust
Fast vi håller händer
Fast vi värmer nedkylda kinder
Saknar varandra i smyg
Men säger tvärtemot
Vi skrattar åt och med
Vi skulle aldrig säga vi, men orden slinter
På en minut har vi gjort en timme
Ändå
Det måste väl kallas kärlek
Men nej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0